Finn Bengtsson om integrativ medicin: ”Ge legitimerade i vården mer frihet under ansvar”

Evidensbegreppet vantolkas ofta inom svensk vård och de 100.000-tals legitimerade som arbetar i vården bör få större frihet att använda och utveckla integrativa metoder. Det är viktigt för patienterna och även för skolmedicinen, anser riksdagsledamoten och överläkaren Finn Bengtsson.

– All komplementär eller integrativ vård bör ha förankring i skolmedicinen, men vi måste också inse att skolmedicinen är klart begränsad. Därför är det både fel och inhumant att förneka människor de beprövade alternativ som finns och på så sätt lämna många patienter i hopplöshet.

Snäv syn på evidens inskränker skolmedicinen
Finn Bengtsson tror starkt på skolmedicinen och att det måste finnas en tydlig myndighetstillsyn. Han är också övertygad om att skolmedicin och komplementär medicin (KAM) måste närma sig varandra. Det handlar om integrativ medicin i ordets rätta bemärkelse och allt annat är dödfött för framtiden, menar han. Synen på evidens behöver vidgas.

– Klinisk verksamhet styrs utifrån kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Här är den beprövade erfarenheten mycket viktig. Vi kan långt ifrån allt om de komplexa system som styr människors hälsa och på väldigt många områden finns ingen forskning. Om vi vantolkar evidensbegreppet, som vi hittills gjort i Sverige mer än i andra länder, inskränker vi skolmedicinen.

– Vilka behandlingar som är lämpliga bör heller inte bara studeras och bedömas på aggregerad nivå. Val av behandling beror också på vilken individ som ska behandlas. Vården behöver bli mer individanpassad, och det ställer i sig andra krav på evidens.

Mer frihet för legitimerade
Finn Bengtsson är klar över vad som bland annat krävs för att åstadkomma en verkligt integrativ vård i Sverige.

– Vi ska ha fortsatt höga krav på våra vårdutbildningar. Men i tillsynen bör myndigheter som Socialstyrelsen ge legitimerade i vården större frihet, under ansvar. Det här behöver förtydligas i regleringsbrev, och om inte det räcker även i lagstiftning. Om man inte ger våra legitimerade läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster med flera en större frihet att verka har man egentligen underkänt deras kompetens. Vad är det som säger att en myndighet kan mer om det här än 100.000-tals legitimerade vårdutövare?

– Det ska förstås finnas en myndighetstillsyn. Men som det fungerar idag undertrycks många legitimerades ambitioner att utveckla bra vårdmetoder, som mycket väl kan bli delar av skolmedicinen. Att ta död på eldsjälar i vården är en farlig väg.

Vore det då bättre om medicin och klinisk verksamhet regleras utifrån patientsäkerheten i första hand, och med lite mindre strikta krav på omfattande effektstudier?

– Det är en intressant ingång. Det måste förstås finnas krav på patientsäkerhet, på en nivå som vi kan enas om. Här är Socialstyrelsens tillsyn central. Men att utveckla bra integrativa vårdmetoder är inte primärt ett område för myndigheter, så länge de metoder som kan ha goda effekter inte riskerar skada patienter.

Vad ska betalas med skattemedel?
Finn Bengtsson pekar på att det finns ett starkt intresse hos sjukvårdshuvudmännen att ha avtal med vårdgivare som erbjuder komplement i en integrativ vård. Det är viktigt att en tillsynsmyndighet bejakar detta, anser han.

– Om man undandrar sådan möjlighet för patienter riskerar man att det leder till sämre hälsotillstånd, depressioner, tidigare död med mera. Det är inhumant. Den integrativa vården har ofta mycket att tillföra här, inte minst när skolmedicinen inte räcker till.

En viktig fråga kring komplementär och integrativ vård är vad som ska finansieras solidariskt via skattsedeln. Om man på landstingsnivå sätter upp för snäva evidenskrav för detta blir det också väldigt snett, menar Finn Bengtsson.

– Då hämmar man en utveckling av förnyade vårdformer samtidigt som man bortser från vad många patienter efterfrågar.

– Om exempelvis en läkare eller en sjuksköterska lär sig en komplementär metod och kan dokumentera och visa kliniska resultat så bör det kunna ingå i den offentligt finansierade vården. Det skulle stimulera intresserade människor i vården att utveckla bättre metoder. Man kan också tänka sig att den legitimerade, med bibehållet patientansvar, ska ha möjlighet att knyta någon annan med KAM-kompetens till sig i ett team.

Mer KAM i utbildningar
Ett steg i att utveckla den integrativa medicinen i Sverige vore enligt Finn Bengtsson, att börja med att inventera vilka metoder som finns i landet idag. Sedan kan man titta på vilka av dessa som kan stödjas, och även vilka vårdformer som kan tas vidare in i vårdutbildningarna inom högskolan.

– Utbildningen är viktig. Exempelvis blivande läkare måste kunna förhålla sig till detta på ett fördomsfritt och kunnigt sätt. Patienter kommer ju att fråga om det. Att kunna något om detta är att ta ansvar för patienten. Om integrativ medicin inte anses vara prioriterat i exempelvis en läkarutbildning bör man åtminstone erbjuda detta som tillval för studenterna.

Politisk retorik påverkar
Varför har då KAM och integrativ medicin inte det utrymme i Sverige som den har i många andra länder?

– Det finns ett antal motståndsfickor, inte minst inom professionen, som får stort genomslag på politiker. Inom skolmedicinen förekommer på sina håll en politisk retorik från duktiga och tongivande personer som påverkar både politiker och myndigheter. Här kan man tala om en ”eminensbaserad” påverkan. Det saknas ofta en ödmjukhet inför det faktum att det finns väldigt mycket vi inte känner till om människors hälsa.

– Men politiker måste fundera i vidare termer och visa en vilja till politiskt ledarskap. Här finns ju behov hos patienter och ett intresse från sjukvården.

Ansvar att ha öppet förhållningssätt
Vad är egentligen knuten i debatten om KAM och integrativ medicin? Var går skiljelinjen mellan två sidor som båda har goda syften?

– Det är ganska allmänmänskliga reaktioner på båda sidor. Man blir övertygad om det man själv behärskar och vill att det ska utvecklas och fungera. I sin övertygelse går man då lätt för långt, istället för att kompromissa och enas kring vad som är bäst för patienterna. Det finns liknande motsättningar även inom skolmedicinen, säger Finn Bengtsson.

– Man är förstås också på båda sidor rädda för att tappa kontrollen över sin verksamhet. Patienterna som är beroende av vården kommer då i kläm. Båda parter har ansvar inför patienterna att visa ett ödmjukt och öppet förhållningssätt. Det här ansvaret ligger främst hos skolmedicinen eftersom KAM generellt sett är i underläge.

Finn Bengtsson pekar på att Sverige sticker ut som ett land som tillåter mindre komplementär och integrativ medicin än man gör i andra länder. Det är i sig inte bra.

– Extra märkligt blir det idag när Sverige är ett mångkulturellt land med en stor andel medborgare från länder som är mer öppna för integrativ medicin.

—————-

Finn Bengtsson är moderat riksdagsman från Östergötland och sitter i Socialförsäkringsutskottet. Han är professor i psykiatrisk behandlingsforskning och överläkare vid Hälsouniversitetet i Linköping.