Det är namnet – men vad är antroposofi? 

Antroposofi är att tro på människans förmåga att utveckla sig själv till att bli mera mänsklig. Det är frukten av att utforska det egna varats höjder och avgrunder. I det yttre blir konsekvensen en mer mänsklig tillvaro. 

Den vill inspirera till att bejaka och utforska det fantastiska i att vara människa. Vi är alla olika och därför finns det många olika svar på frågan om hur antroposofi kan bidra till att inspirera den enskilde. Varje människa bär stora utvecklingsmöjligheter i sitt inre som inte alltid stimuleras av det liv vi lever. Tidens dramatik som t ex etniska konflikter, miljöfrågor, fattigdom osv gör också att det finns ett växande behov av utvecklade mänskliga förmågor t ex när det gäller ansvarstagande, solidaritet och medkänsla. 

En viktig del av antroposofin är en mångfald av övningar med syfte att utveckla ett mer kreativt tänkande, ett vidare, mer inkluderande förhållningssätt och en starkare initiativförmåga. För att utveckla detta måste den enskilde fördjupa insikten om sin egen identitet och upplevelsen av andlighet. Det är utifrån den upplevelsen av det rent mänskliga i sig som vägen leder framåt. Det är inte en abstrakt väg, det är den enskildes väg till sig själv, till andra och till en djupare förbindelse med världen. 

Att ge denna forskning i det andliga en modern form var uppgiften som Rudolf Steiner (1861-1925) såg som sitt viktigaste bidrag. 1924 grundades det s k Antroposofiska Sällskapet med syfte att stödja dess utveckling. ”Medlem kan var och en bli utan åtskillnad på nation, samhällsställning, religion och vetenskaplig eller konstnärlig övertygelse.” Så beslutades det i ”Principer för Antroposofiska Sällskapet” vid grundarmötet. 

En viktig princip är alltså friheten och respekten för individen. Antroposofi vill inspirera det inre livet hos människan villkorslöst. 

En annan är att rikta uppmärksamheten mot att utveckla tänkandet; inte ett akademiskt tänkande, utan ett fördomsfritt rörligt och samtidigt disciplinerat tänkande som ett verktyg att förstå verkligheten från flera sidor. Idag är gemene mans tänkande mer eller mindre präglat av den moderna naturvetenskapen som i sin tur är analytisk och ofta även reduktionistisk, dvs skall bara användas till att se världen från ett materialistiskt perspektiv. Se t ex på hur vi i allmänhet betraktar evolutionen: sedan Darwins tid talar vi om en biologisk och därmed omedveten evolution. Det är en möjlig utgångspunkt. En annan skulle kunna vara att förutsätta en medveten evolution som inkluderar alla de värdefulla upptäckterna som naturvetenskapen gör, men ger möjlighet att tolka dem från ett annat perspektiv. Evolutionen skulle då vara ett resultat av en ”intelligent design".

Rudolf Steiner önskade att öppna dörrarna för ett forskande i det andliga enligt samma stränga principer som gäller för forskningen i den yttre världen. Detta är naturligtvis en mycket kontroversiell fråga. Är inte vårt inre själv per definition personligt och därmed omöjligt att forska på? Men varför skulle någon av våra mänskliga erfarenheter vara uteslutna från forskningen? Varför skulle inte det s k andliga kunna utforskas med samma klarhet, konsistens och metodiska noggrannhet som man för övrigt kräver inom vetenskapen? Utmaningen ligger framförallt i att det andliga inte kan utforskas på distans, alltså ”objektiveras” eftersom det till sitt väsen är subjektivt. Det kan bara erfaras genom att vara i det. Metodiken för en sådan forskning måste därför omfatta en skolning av medvetandet. Detta kunde även berika forskningen i den yttre världen: först i kvantfysiken, sedan vartefter också inom andra områden visar sig hur forskarens sätt att ställa en fråga påverkar experimentets resultat! Så utvecklas all forskning också genom människans kapacitet att ställa frågor!

Antroposofin är idag en global rörelse och överallt tas initiativ och skapas aktiviteter som är oberoende av vetenskapliga, konstnärliga eller religiösa övertygelser. Ett exempel är ”Sekem”, ett omfattande antroposofiskt initiativ utgående från biodynamiska odlingar i ökensanden utanför Kairo i ett muslimskt område. Där finns jordbruk, skola, universitet m m. Andra exempel är utvecklingsprojekt i Sydafrika, Dominikanska republiken, Sydamerika osv. Vidare finns forskningsinstitut, sjukhus, Waldorfskolor, banker, jordbruk med de mest skilda förutsättningarna världen över. Allt detta kommer ur initiativ tagna av enskilda människor som har tagit sin utgångspunkt i det antroposofiska sättet att vara, se och handla. Det finns ingen toppstyrning utan en omfattande nätverksbildning som bärande princip. 

Antroposofi vill inspirera den enskilde att utveckla inneboende förmågor. Personer som inte bara vill göra det för egen del utan för att bidra till att lätta på tidens nöd kan bli medlem i den s k ”Fria Högskolan för Antroposofi”. Den har sitt säte i Goetheanum, Dornach, Schweiz, men representanter för verksamheten finns världen över. Högskolan är inte akademisk, utan öppen för alla människor. Den har avdelningar för bl a medicin, pedagogik, jordbruk, konst m m. Man samarbetar såväl när det gäller den inre utvecklingen som människa och yrkesmänniska som när det gäller att ta initiativ tillsammans med andra. Men i centrum står avdelningen för allmänt mänskliga existentiella frågor om livet, döden, ödet, det onda och det goda, inre utveckling, forskning i det andliga m m. 

Antroposofi är alltså tron på människans förmåga att utveckla sig själv till att bli mera mänsklig. Det är frukten av att utforska det egna varats höjder och avgrunder. I det yttre blir konsekvensen ett mer mänskligt samhälle.